Miss Svedberg…

Gårdagen var till en början en smärtsam dag, sen blev den bättre. Den började inte så bra med att jag fastnade med foten i handtaget på en blå IKEA kasse som stog på golvet, full med ren tvätt. Jag snubblade till, tappade min sko och balansen, återfick balansen men dock med min stortå vikt inunder min fot……..AJJJJJJJJJJJJJ!!!  Vad ont det gjorde!! Satte mig ner på golvet grät av smärta, varpå alla barnen blev helt förkrossade av att mamma var ledsen och grät så jag fick iallafall mycket tröst . Ibland är dom bara försöta mina små änglar! Jag trodde först att tån hade gått av men efter ett par timmar kunde jag gå normalt igen så det var ingen fara och idag är den inte ens blå längre.

Kl 8.50 hade jag, i vanlig ordning, tid hos tandläkaren där jag håller på och rotfyller två tänder. Tandläkaren, Björn, sa att han skulle göra som vanligt; borra upp tanden och gå in i roten med dom små filarna och fila så roten dör och så han kan rotfylla tanden. Denna gång skulle han prova att göra det utan bedöving för han trodde att det skulle gå, med det gjorde det INTE!! Det gjorde så fruktansvärt ont när han stack ner den lilla spettsiga filen i tandroten så jag skrek rakt ut och blev alldelse svettig! Då skulle han bedöva tanden och körde ner sprutan i roten och det gjorde precis lika ont som innan och jag skrek! Han borrade lite och la nytt bakteriedödande medel och sen gjorde han en ny provisorisk lagning över, som jag ska ha i en månad till. Det var en av dom vidrigaste tandläkarupplevelserna jag haft på riktigt länge! Dessutom har jag, 1 ½ dygn senare, fortfarande väldigt ont i tanden. Kan inte tugga på den sidan, men det går förhoppningsvis över snart.

Kl 9.30 var det dags för dagens frivilliga men ändå ganska smärtsamma upplevelse. Jag skulle tatuera mig. Denna gång på smalbenet. Det är inte en så stor tatuering och skulle bara ta typ 1 ½ timme att göra. Med tanke på att jag satt 5 timmar i sträck och blev tatuerad förra veckan tyckte jag att det det här var en baggis…….MEN det var det inte. Runt fotknölen gjorde det riktigt ont! Och på fotknölen, när det bara var skinn och ben kändes det ordentligt där med. Men som sagt så var det ju frivilligt så det kan jag inte gnälla över, fast det gör jag ändå för benet är lite svullet och det stramar när jag går, men även det går ju över så…. Som mamma alltid sa när jag var liten ”Vill man vara fin, får man lida pin”  Jag avskyr det uttrycket! Jag är iallafall nöjd med tatueringen       

Sen åkte jag hem till Anna och fika, sen åkte vi till Farsta och shoppade lite. Det var mest smärtsamt för att jag hade så ont om pengar, hade bara ”presentkort” på H&M att handla för och där hittade jag inte något som jag ville ha eller som var riktigt bra.  Men det var roligt och trevligt att shoppa med Anna. Tyvärr var jag tvungen att dra iväg till ett möte så jag hann inte träffa Jeanette mer än typ 5 minuter, det var synd. Får ta det någon annan dag.

Mötet var iallafall ganska givande och i det stora hela sett så blev det en bra dag, trots att den började så dåligt och smärtsamt.